Happiness

Asså har tänkt på en sak as länge nu. Jag är lycklig nu, liksom. Ni har säkert märkt att jag varit glad senaste dagarns och innan ibland, men jag menar inte såndär lycka som man har nån timme på dygnet, och som försvinner sen, så man bara går runt och känner allt och ingenting. Utan jag är konstant lycklig. Jag vill liksom le åt alla, lite creepy jag vet, men vill att alla ska vara glada. Från de i min familj, till mina vänner, till de på tunnelbanan. Fattar ni hur nice att göra någons dag med ett litet leénde? fett klychigt, men jag tycker så. 

Och vet ni va, jag längtar till skolan på helgerna. Det är inte ens jobbigt att gå upp på morgonen. Jag känner mig tryggare på inte ens halva 1:an, än vad jag gjorde i hela 7,8 och 9:an. Är det inte sjukt?

Människorna i min klass/pararell klass är så bra, lite som de i kyrkan, alla accepterar en för den man är. Jag får gå runt och le som ett fån utan att någon tycker jag är konstig (om inte så är det bra konstig). Jag trivs liksom. Och hur bra vänner har jag inte fått i min skolan nu. Åh, såååå bra vänner har jag fått, de bästa man kan få, har inte klickat med några så snabbt förut, love em'. 

 

Och jag är så tacksam för allt. Och alla. Mina vänner som är så fina, underbara och som får mig att le. Dom som man vet aldrig kommer gå ut ur mitt liv, även om jag inte hör av mig ibland för jag är stressad, eller inte hinner, så är de endå där. Bara är där för mig. Tack, åh vad jag är glad för er! 

Och vet ni vad mer jag är glad över? Mig själv. Jag har varit fett duktigt 2013. Så stolt över mig själv. Jag har varit ledsen, glad, ledsen, sviken, stressad, glad och allt där emellan. Men endå så har jag hittat mig själv, och vågar nu vara mig själv överallt. Fattar ni hur bra jag är som kan vara mig själv utan någon kompis brevid? 

Jag har slutat klagat på mig själv också, hur skönt? as skönt!! Är bara mig, och fatta om jag skulle se ut som alla andra, vad tråkigt mitt liv skulle vara, vad tråkig jag skulle vara. Jag går hellre min egna lilla väg. 

Och vet ni hur duktig jag är på att pendla? För det ger mig ångest ibland. Ganska mycket ångest faktiskt, och ibland kan jag inte sova om nätterna, för det är stressigt. Men jag är fett bra på det endå, för jag gör det varje dag, följer mitt val varje dag, mitt första, största egna val i livet klarar jag av helt själv, nästan helt själv, mentalt helt själv, och är så jävla lycklig. Älskar mig själv, min familj, mina vänner, min skola, min musik, mina djur, min tro, mitt rum, och hela världen (nästan). 

 

Åh vad jag är tacksam för allt och alla, åh jag kan dö för jag är så glad.