.
Ibland känns det bara som att jag behöver få ett förlåt. Ett litet ord. Det skulle kunna ändra allt. Eller kanske inte längre, men det hade kunnat ändra allt. Även om det lilla ordet sagts, så behöver jag höra det när du menar det. Jag behöver få bekräftelse för att du vill ha tillbaka mig. Att du behöver mig. Jag bryr mig inte om hur jobbigt det är att säga ordet, men jag behöver det för att kunna behöva dig. Jag klarar mig utan dig, bara så att du vet. Jag gjorde inte det förut, förut var du allt jag ville ha. Men nu klarar jag mig, helt utan dig. Jag är inte ens arg eller ledsen längre. Jag bryr mig inte. Hur mycket du än vill tro att jag bryr mig så gör jag inte det. Jag är okej utan dig, kanske till och med bättre.
