Is it so wrong, that you make me strong?
Hallå där! Det var ett tag sedan. Men jag ahr haft fullt upp, fast ändå inte.
Har träffat mina fina klasskompisar i stockholm, vi hade picknick vid slottet och pratade så djupa tankar så, SUPER mysigt så nu saknar jag dem igen, kommer inte få se dom förän den 21 augusti när skolan börjar dock.
Jag har haft picknick med mina babes också, alltid super mysigt liksom.
Jag har också kommit på en tatueringsidé. Eller Amanda kom på den, vilket gör den ännu mer speciell.
Jag vill tatuera in ett kors med ett litet hjärta i på mitt högra pekfinger. Jag har länge tänkt att jag vill tatuera in ett kors då min tro och kyrkan hjälpt mig något enormt, och hjälper mig fortfarande. I kyrkan har jag växt, både fysiskt och psykiskt, mest psykiskt. Jag har blivit en starkare person, och en svagare person. Jag har hittat Gud som får mig att kämpa och orka vidare. Jag har hittat vänner som gör samma sak, och att komma iväg på saker med min församling känns bra varje gång och min själ blir omplåstrad varje gång, det måste betyda något.
Korset står för Gud, min tro, och kyrkan. Hjärtat i mitten står för all kärlek jag fått där, allt som gett mig styrka att våga mogna. Och då kom Amanda på att jag borde ha den på mitt högra pekfinger, eftersom man pekar med pekfingret (såkart), alltså alla val jag gör, allt jag väljer att peka på, alla håll jag kommer välja att gå, så kommer Gud vara med mig.
I förrigår så hade vi sista mötet innan Taize som jag åker till I MORGON, yaaaasssss. längtar så himla mycket. 30 timmar på buss ner till Frankrike där vi ska tälta i en vecka för att sen åka 30 timmar bus hem igen. Vet, det låter helt sick, men kommer bli så jäkla roligt. Ska berätta allt när jag kommer hem, för kommer inte ha internet alls där... Men bilder ska jag ta många av!!
Iallafall. Det blixtrade, regnade och åskade. Jag är livrädd för åska också, och jag skulle sova själv hela natten.
Som ni kanske märkt på bloggen så är jag alltid med människor, det är det bästa jag vet. Så när jag väl är ensam så hatar jag det, mår inte bra och det är oftast då som ångesten sätter in på riktigt. Vädret påverkar mitt humör något så otroligt. Jag är som min pappa, vi blir helt nere när vädret suger och tvärtom när det är bra. Skit irriterande. Iallafall så var jag inne i mitt ångestmoln, det är inte kul att vara där, tills Malin kom och räddade mig. Jag cyklade och mötte upp henne och sen hemma hos mig så åt vi ostbricka med charkisar och drack gott. Super mysigt! Räddare i nöden.
Idag ska det sista till Taize handlas in, och ska packas också. Ska duscha, ja, göra de sista sakerna ni vet.
