-
Och när jag kommer in genom dörren åter igen så tänker jag samma sak som jag tänker varje gång jag ser dina trygga ögon - förlåt att jag inte höll i dig, förlåt för att jag inte mår bra, förlåt för att jag inte lät dig må bra.
Jag hoppas du vet att jag fortfarande bryr mig. Jag är inte borta. Jag finns här, jag andas fortfarande. Du behöver inte se mig, du behöver inte låtsas om mig, men du måste förstå att jag är kvar. Sen kan du låtsas som att jag inte existerar om du vill, det spelar nog ingen roll längre, jag vet hur man är sårad och jag vet hur man låtsas som att allt är bra.
Jag lovar att jag inte är arg på dig längre, jag förstår att du inte gjort något fel. Det kanske var jag ändå, det kanske var jag som släppte taget. Jag kan inte vara stark så länge. Jag ger alltid upp efter ett tag, det vet du ju.
