Det är ju lov, höstlov. Vilket är jätteskönt och jag njuter så mycket ska ni veta. 

Hade också studiedag torsdagen innan lovet, den spenderades på gymmet och i Amandas badkar. På fredagen var alla tåg mot Stockholm inställda, så jag stannade hemma. Gymade, pluggade och spelade sims. I lördags så kom mitt fina fabgäng över för en fabkväll, vilket var perfekt tillfälle för en. De stannade över natten, och dagen efter åt vi brunch i timmar och kollade på sunes jul, jag och Amanda åkte vidare på mässa på kvällen, jag åt middag hos henne och sen somnade jag i min egna säng. 

Måndagen spenderades med min lilla lauris, vi åt gött och kollade på skräckis. Tisdagen skulle jag ha åkte till gymmet, men orkade inte. Tog en svampplockar runda istället med micci och Felix. Efter det åkte jag till Amanda. Vi fikade med hennes mormor och morfar, sen gick vi en nattprommenad till kyrkogården. Vi gick runt där 1 timme?? Brukar vara rädd, men det var ganska skönt. 

Igår så åkte Amanda med mig till Stockholm där jag repade lite, sen skulle vi äta middag på stan. Efter 1 timme vilsna på Sveavägen så hittade vi en pizza hut och det var så gott bara. 

Var i Uppsala vid 21, myste med ljus och kaffe sen var vi i sängarna tidigt. 

Nu har vi gjort god frukost och ska snart fixa oss för att åka till stan där jag ska träffa Julia!

I måndags sov Mandy hos mig och igår sov jag hos Micci. Intt sover jag hos Mandy. Lever lyx. 

 

Igår så spelade några i min klass på föräldrarmöte. Det var så hilma kul att få uppträda igen. Jag älskar detta så himla mycket, finns inget annat jag vill göra. 

Kom hem till Uppsala vid 20.30 och gick direkt över till Miccis för att hjälpa henne baka 200 muffins. Hon hade redan hunnit långt, men mysigt var det. Somnade där och i morse smög jag hem i mörkret och kylan vid 6. 

 

Nu sitter jag i skolan och har skrivit 2 A4 på en uppgift på 1 timme. Bra eller dåligt bryr jag mig inte om, jag är bara trött. Det går segt i huvudet. 

Slutar efter lunch, men tror jag ska stanna och repa lite. Sen åker jag antagligen hem till Mandy på en gång, och ikväll är det kyrkan som vanligt. Ska bli mysigt. 

I morgon har jag studiedag, sååå skönt. Jag har nog Mandys lägenhet för mig själv. Jag tänkte träna på morgonen, köpa lite presenter, åka hem till amanda för att ta ett bad i min nya jul badbomb, äta lite, plugga lite och sen ska jag till psykologen. Längtaaaaaaaar.

 

Nu ska jag fortsätta jobba. Försöka iallafall. 

 

 

Låg och kollade på gamla bilder på min mobil av ingen anldening alls och kom på hur mycket jag mognat i mig själv på senaste tiden. 

Jag kommer ihåg hur jag var förut, innan sommaren skulle jag säga. Jag var rädd, nojig, osäker, hade dåligt självförtroende och allt där emellan. Feg på alla sätt. Sista terminen innan sommarlovet höll jag på att bryta ihop varje dag i skolan, och jag bröt ihop varje dag hemma. Jag visste inte varför, jag vet fortfarande inte varför och kommer kanske inte få veta det på ett tag. 

 

Jag sa till mig själv samma dag som sommarlovet började att jag skulle lära känna mig själv, och må bra. Och oj vad jag gjort mycket för mig själv i sommras. 

Jag har vågat tagit första steget ur min rädsla. Ur min ångest, och våga förstå mig på min panik. Börjat förstå lite iallafall, försökt. Jag har vågat levt i nuet vissa dagar, och vågat släppt på mig själv. Vågat säga saker jag aldrig vågat förut. Vågat gråtit när jag behöver och vågat skrattat när jag behöver. Vågat sjunga högt och vågat visat min kropp på ett helt nytt sätt. 

 

På så sätt var min sommar en underbar sommar. Men också jobbig. Det är jobbigt att jobba inåt. Det är jobbigt att se sig själv på riktigt, och våga. Det är utmattande och jag var trött hela tiden. Jag vågade ha ångest vilket betyder att jag inte höll inne den vilket var extremt utmattande. Och läskigt, jätteläskigt var det. Hela tiden. Jag var som förvirrad och borta från omvärlden. Jag rensat kontakter och förlorat människor. För att jag inte orkat. Min kropp pallade inte hålla kvar, och det ångrar jag. Och nu är jag bara rädd. 

 

Men det spelar ingen roll, för jag är mogen och duktig mot mig själv ibland och det är jag stolt över. Det enda lilla jag gör. För jag försöker, och något i mig fortsätter ju, så jag tror jag inte kan ge upp nu. 

 

 

Och när jag kommer in genom dörren åter igen så tänker jag samma sak som jag tänker varje gång jag ser dina trygga ögon - förlåt att jag inte höll i dig, förlåt för att jag inte mår bra, förlåt för att jag inte lät dig må bra. 

Jag hoppas du vet att jag fortfarande bryr mig. Jag är inte borta. Jag finns här, jag andas fortfarande. Du behöver inte se mig, du behöver inte låtsas om mig, men du måste förstå att jag är kvar. Sen kan du låtsas som att jag inte existerar om du vill, det spelar nog ingen roll längre, jag vet hur man är sårad och jag vet hur man låtsas som att allt är bra. 

Jag lovar att jag inte är arg på dig längre, jag förstår att du inte gjort något fel. Det kanske var jag ändå, det kanske var jag som släppte taget. Jag kan inte vara stark så länge. Jag ger alltid upp efter ett tag, det vet du ju. 

Hemkommen från ännu ett underbart konfirmandläger. Detta var ett upptaktsläger i Aspnäs (typ en timme från Uppsala) och allt gick superbra! Jag hade jätteroligt och knappt någon ångest, vilket var längesen jag kände så. Men en liten ångestattack smög sig på, vilket var bra för att vara mig då jag brukar få hela tiden när jag sover borta längre än 1 dag. 

Jag har iallafll varit i lägerspirit hela helgen och varit runt underbara och trygga människor. Vilket varit jättekul och välbehövligt. 

Helgen gick snabbt, som tiden gör när man har roligt och igår landade jag i Amandas soffa när vi kom hem. Med vofflor i magen och hemma själv hos henne somnade jag i någon timme och sen skulle jag hem. Kände redan i soffan hur ångesten som inte kommit ur så länge smög sig på och sedan spenderade jag resten av kvällen hemma lite nere. Så kan det vara. Och nu får det vara så. 

Efter varje läger känner jag alltid lite ångest över att behöva vara ensam igen, men nu var det något mer. Jag vet inte vad men det visar sig får jag hoppas. 

 

Idag är det skola för första gången efter en veckas sjukligheter. Är faktiskt inte så taggad alls, men det kan bero på att jag sitter med idrottskläder på mig. Saknar mina vänner. 

 

Ha en fin dag! 

 

 

Jag kom på sista minutrerna att jag faktiskt hade kameran med mig... väldigt typiskt eftersom jag haft fullt upp hela tiden. Men fick några fina kort ändå på mina favoritpersoner. 

 

Hallå där! 

 

Har varit hemma sen i tisdags då jag blev jättesjuk helt plötsligt i måndagskväll som jag skrev också. I tisdags kunde jag inget annat än att ligga stilla på soffan och försöka sova, hela kroppen gjorde ont. Och i går på förmiddagen mådde jag likadant. Sen vid lunch åkte jag och pappa till en klinik för att kolla en leverfläck och efter det åkte vi för säkerhetsskull in till vårdcentralen för att kolla om jag hade halsfluss då jag för 2 år sen typ hade det heeeeela tiden. Men det har jag inte och det är superskönt. Jag åkte på kvällen till kyrkan för att hjälpa till och få koll på allt inför lägret jag åker på i morgon. Mådde också bättre och feber gick bort. 

 

Idag har jag stannat hemma för att vila mig, för vill inte vara sjuk i morgon, eller i helgen. Kroppen mår bra men halsen är fortfarande svullen och gör ont, men det är bättre. Jag ska snart åka till psykologen och efter det möta upp Julia som jag ska äta middag på stan med. Ska bli super mysigt, vi har inte sätts på länge. 

I morgon är jag hemma också, och ska möta Malin innan vi åker bort för att planera lite. Packa måste jag också. 

 

 

Nu har jag lite bråttom, så ni får ha det så fint sålänge. 

 

 

Lite random sådär men jag vill bara att december ska komma så jag kan vara mysig igen. 

Hola amigos.

 

I helgen har jag tagit prommenader och varit på festligheter med mina bästa. Finns inte så mycket mer att skriva om det. 

Igår vaknade jag hos Amanda, vi åt frukost och sedan begav vi oss till Malin för att hämta saker. Efter det skulle Mandy övningsköra för första gången (you go) och jag stannade kvar i hennes lägenhet. Där tog jag en timmes långt bad och myste massor i ca 3 timmar. Var super mysigt. Sedan kom Mandy hem igen och vi lyssnade på julmusik, åt kanelbullar och gjorde önskelistor. Vi fick ett ryck och gick till Gränby för att kolla på julklappar, men insåg ganska snabbt hur trötta vi var och gick som zombies hem igen. 

Somnade vid 22 tiden i min säng med massor med ljus tända, eller jag släckte såklart dem innan jag somnade. 

 

Idag har jag varit på hemskt humör. Av ingen anledning. Eller har nog varit trött, för har knappt sovit i helgen. 

Efter skolan träffade jag bästa Lauris, hon bjöd mig så fint på en chailatte (välbehövlig, så himla kallt ute), och sedan gick vi vidare mot pianot. 

Gick till gymmet efter pianot och mötte upp mamma, vi fixade ett kort till mig och hon visade lite snabbt mig runt, hann inte träna dock. Ska bli sååå skönt att börja träna igen. 

 

Nu ligger jag här i min säng och känner mig sjuk. Fick jätteont i halsen på tåget hem, och nu känns det som att jag har feber. Usch, kan ej bli sjuk nu. Ska på läger i helgen. Har bytt ut sommarljusen till höstljusen och bränner olja som luktar lite mörkare, samt höjt värmen på elementet. Älskar hösten. 

Har ont i halsen, huvudet och i hela kroppen. Kinderna flammar och jag svettas fast fryser. Hoppas inte detta är kvar i morgon. Bästa medicinen är att sova, så det tänker jag göra nu. 

 

Godmorgon! 

 

I dag känns som en riktig höstdag. När jag gick utanför dörren så luktade det höst, mycket höst, och det var både varmt och kallt i luften. Och, jag har mina Dr.Martens på vilket brukar betyda höst. Känns bra faktiskt. 

 

Idag är jag hemma själv, eller ikväll. Det ska bli skönt tror jag, just nu känns det så men den tanken kan snabbt förändras. 

Har en lång skoldag framför mig, och kommer hem sent. Men det gör ingenting, för är lite glad idag. Dockhar jag glömt hörlurarna och boken hemma, så det finns ingenting att göra på tåget. Bra Gabs. 

 

 

 

 

Sitter och tänker på vad som hänt med mig sen senaste blogginlägget. Inte så mycket kom jag på. 

Jag har skaffat en liten töjning i örat, börjat gå hos en psykolog, jag ligger efter i skolan, sjunger endast Melissa Horn låtar, lever i sims 4 och vill förändra allt.  Det rullar, inte som vanligt men förhoppningsvis så rullar det ett litet tag till åt rätt håll. 

 

I helgen skulle jag ha pluggat massor med istället har jag hängt med Laura och spelat sims. 

I går satte vi oss på kullen i lekparken under stjärnorna med en gitarr och kaffe, det var ett fint ögonblick. Och som Laura så fin sa "Nu skulle jag vilja ta kort med ögonen" och ja det ville jag med. Det gjorde jag också. För ni vet ju själva hur svårt det är att ta kort på stjärnor, om ni testat det, vill säga. 

 

Nu borde jag duscha men det tänker jag inte, jag tänker sitta i min mysiga höstsäng och spela gitarr och dricka mitt te. 

 

Har målat naglarna i ett nytt fint OPI nagellack som jag fick av mami, och i går var världens sötaste hund hemma hos oss. Puss. 

 

Men vad kan man göra mer än att stå ut, stå ut ett litet tag till.

Vet inte riktigt vad jag gjort de senaste dagarna. Har mest bara varit i min lilla bubbla som börjar kännas allt för trång. 

Idag kan bli en bra dag. Jag har kännt lite lycka i helgen, igår när jag vaknade med Amanda vid min sida. 

Vi hade picknick under stjärnorna och fullmånen, det var så himla fint, vi satt högst uppe på en kulle och bara pratade ut vår ilska. På morgonen efter kände jag mig glad, det var så skönt. 

På kvällen igår så gick jag hem till Julia, fick gott kaffe och  vi pratade också massor. Sen när jag var själv igen så gick det ner, men idag kan jag kanske vara stark igen. Har  en skön, lugn och rolig vecka framför mig. 

 

Idag är valbussen på min skola, ska bli jätteintressant! I morgon så är det sovmorgon, på onsdag är det kyrkis, torsdag har jag studiedag, på fredag är det fredag(?), på lördag ska jag tilll kyrkan igen för att starta upp allt och på söndag ska jag till kyrkan åter igen för Gudstjänst. Känns bra nu. 

Har bäddat om min säng i nya höst-sängkläder, lagt ut nya höstljus i rummet och bränt massor med olja. 

 

Hoppas ni får en bra dag. 

 

Godmorgon och hej igen! 

 

Ha varit lite stressigt ovs så har inte hunnit blogga. Eller hunnit blogga har jag nog, men inte orkat, varit lite trött. 

 

Har väl inte gjort något speciellt direkt. I onsdags var det kyrkan vilket var underbart som vanligt. Kom hem med ett lättare hjärta och kan skratta lite lättare nu. Sov efter det över hos amanda och gick up suuuper tidigt för att åka till skolan. Hade igår bara en sångelektion, sen slutade jag. Så jag åkte till Uppsala för att åka till vårdcentralen och kolla på en leverfläck som jag nu bestämt ska ta bort, är livrädd. Men det ska bli skönt ändå. 

 

Idag är det fredag vänner! Jag stannar i Södertälje i natt hos Cirkeline. Vi ska ha myskväll med stickning, te, kaffe mackor och gamla disney filmer. Ska bli sååå mysigt. Så jag ska börja packa och fixa mig nu. Ha en fin fredag!

 

I torsdags sov jag hos mormor och morfar i Sthlm vilket var super mysigt och jätteskönt för jag slapp åka hemifrån 7! 

Och igår efter skolan så åkte jag och Saga till gröna Lund för att se älskade Melissa Horn. Det var verkligen den finaste konserten. Vi grät hela konserten och varenda ord hon sjöng kändes som att hon sjöng rakt i mitt hjärta och satte ord på alla mina känslor. Det var så underbart att stå där, längst fram i publiken och se henne live brevid Saga. Och på sista låten kommer Lars Winnerbäck ut, och då kom de sista tårarna. 

Så gråtandes, ledsen, lycklig, och alla känslor i hela livet åkte jag ensam hem och landade i sängen runt 00.30. 

Denna vecka har varit hemsk. Har mått dåligt. Det är sorligt att säga det, jag tycker det är riktigt sorligt när jag kommer på att jag mått dåligt i fler än 3 dagar, få då vet jag att det brukar hålla i länge. Usch. Och inte mår jag bättre nu. Vill inte göra något känns det som.

Har legat hela dagen i min säng och kollat på serier och youtube. 

Nu sitter jag i mitt kök med tända ljus och koffeinfritt kaffe och stirrar rakt fram i tystnaden. Något jag egentligen hatar, men nu var det skönt. 

Om någon timme kommer syster hit och vi sover ensamma inatt här.

Godmorgon.  Eller god vet jag inte om den är, jag tror inte det. Dock är det kanske för tidigt att avgöra det nu. 

Men jag tror att idag kommer bli en dag då jag lyssnar på sorliga låtar på tåget, klagar till mina vänner för jag är arg och sen kommer hem och sätter mig i mitt svarta moln. 

 

Jag hoppas inte det är en sådan dag, men det känns som det. 

 

Igår stannade Amanda här till 22. Åh, va skönt det kändes. De där små timmarna på kvällen som gör mig galen fick spenderas med Amanda, även om vi båda var trötta och lite nere. 

Men det var ännu svårare att sova sen. Då blev jag ensam igen, så somnade waaaay för sent för att kunna gå upp 6.00 och vara pigg och glad. Men jaja, jag har klarat sånahär dagar förr. 

 

Godmorgon!

 

Denna helg har jag spenderat med min bästa Amanda. Hon sov hos mig ifredags och jag sov hos henne i lördag. På fredagen åkte jag, amanda och mamma och köpte pizza och jag och Amanda köpte Ben&Jerry's och ananas. Vi spenderade hela kvällen med att klaga, vi har nog spenderat hela denna helg med att klaga. Visst har vi skrattat mycket, men klagat har vi fått gjort. Vi somnade vid 21.30 och vaknade vid 8.00. Sköööönt. 

På lördagen gick vi på stan, köpte godis och drog hem och hostade och klagade lite mer. 

Igår så gick vi ut och trotsade det kalla vädret och hade picknick. Där kom vi nog på lösningar på vårt klagande och nu känner jag mig lite friare på något sätt. Efter det gick vi på en Gudstjänst i älskade salabackekyrkan, sååå mysigt att vara tillbaka kände jag bara. Den kändes väl behövlig efter en helg av bara tänkade. 

Avslutade helgen med att gå över till Michaela som fyllt 18 år! Pratade massor, åt massor, skrattade massor och somnade nöjd (helt ensam!!yay!) i min säng 21.30! 

 

Nu sitter jag här, måndag morgon igen och känner mig faktiskt taggad för skolan. Eller taggad är fel ord. Glad. Jag tänkte lite igår och är bara så jävla glad över att min skola är som den är. 

I min förra skola tänkte jag alltid på vad jag hade på mig, hur sminket va, om håret var bra och hur jag såg ut. I skolan nu behöver jag inte ens tänka när jag går upp. Jag gör så som jag känner just då och ingen bryr sig. Sååååå skönt för mig. Alla accepterar alla och det är det finaste jag vet, typ. 

 

Efter skolan idag ska jag träffa Lauris och sen har vi piano. Åh, som jag har längtat! 

 

Godmorgon!

 

Vaknade 10 minuter innan larmet idag vilket känns bra, är på gång liksom. Jag är jättelättväkt så tror jag vaknade av att mamma åkte till jobbet, eller vet att jag vaknade av det för har gjort det enda sen hon började jobba. 

 

Ja hörrni, nu är sommarlovet slut. Känns sådär ska jag ärligt säga. Jag har haft en jäääääävligt bra sommar, en av de bästa faktiskt. Tänkte skriva en liten flashback till höjdpunkterna sen, kanske efter skolan eller på tåget. 

Kanske är denna den bästa sommar jag haft, jag vet inte, jag har bara skrattat så mycket och växt så mycket i mig själv. Gud, vad jag behövde denna sommaren. Jag behövde få andas, få sluta andas och få skratta och gråta ut lite, eller mycket. Jag behövde få leva ut mina känslor i alla former för åh vad skänt det har varit. Hela sommaren har jag bara gått på mina känlsor, inte hållt någonting inne, åh Herre vad skönt det har varit. Lite svårt att fortsätta nu i skolan kan jag tänka, men jag tror jag ska försöka. 

 

Tvåan ska bli ett glatt år har jag bestämt. Jag ska skratta med mina vänner mycket. Jag ska inte behöva låtsas skratta för att alla ska tro att jag mår bra, för då ska jag säga hur jag mår. Jag ska leva ut mina känslor i tvåan. 

Jag ska försöka att inte stressa, och ta det lugnt. Pendlingen ska inte få orsaka massa stress i mig, jag ska ta det som det kommer och pausa ibland. Och så ska jag sjunga, jag ska sjunga så mycket och ha så roligt. 

 

 

Nu ska jag börja fixa mig, tror jag glömt hur man gör. 

 

Godmorgon! 

 

Sitter i min säng med en kopp kaffe och väntar på att Julia ska smsa att hon har vaknat så jag kan gå dit och äta frukost. Tänkte spela lite sims så länge tror jag. 

I eftermiddag ska jag träffa Amanda ett tag kanske, och sen hade jag planerat att fixa i mitt rum lite. Stäsa lite och sen flytta sängen till mitten igen. Alla andra tycker att jag ska ha den där jag har den nu, under mitt fönster, men ärligt så tycker jag att det känns bättre när den är i mitten, eller tyckte iallafall, så tänker tetsta nån vecka och kolla läget. Ja, det är en big deal. Det ska kännas bra.

 

Sjuk är jag också, eller var. Jag mår bättre nu. Men när vi kom hem från Taize så har jag varit hes, låtit som en säl och snuvig, men idag känns det bra faktiskt. Bättre iallafall. Och alltså, jag bryr mig inte så mycket för det är sista dagarna på sommaren sååååå jag krigar. 

 

Det är det ja, sista dagarna. Sista natten på sommarlovet inatt. Vet inte om det är skönt eller jobbigt. Jag tycker det ska bli så jävla roligt att börja skolan igen, alltså det pirrar i min mage när jag tänker på skolan, jag älskar den så mycket, helt sjukligt. Men sista natten på min hitils bästa sommaren känns ju inge bra. Dessutom vet jag vilket skitår jag har framför mig. tvåan, alla vet att tvåan suger. Men vet ni, jag ska göra tvåan så jävla bra. Jag ska leva vidare känslorna på sommalovet och göra roliga saker på helgen istället. Leva på helgerna, det ska jag. 

 

Igår var jag btw på mysiskväll hos micci. Vi kollade på idol och paradise hotell. Jag kollar aldrig på PH, men det var helt okej nu, kanske fortsätter, oklart. 

 

Nu ska jag snart dit igen fika, och sen tagga för ikväll! 

Har så många tankar som jag tänkte att jag ska börja skriva om på bloggen, ni vet lite djupare saker, sånt som jag egentligen skulle behöva få ut på något sätt. Som jag helst inte pratar om, men brukar skriva i mina anteckningsblock. 

En sak som jag tänkt mycket på är mina rädslor. Eller min största rädsla, jag har upptäckt den nu. Har vetat om den länge, men har sagt ut högt att det är min största rädsla nu. 

I Taize så hade jag mycket ångest av många olika anledningar och fick mycket hjälp från mina underbara vänner och ledare. Och en kväll så följde Felicia med mig till tälten tidigare för att ta det lugnt. Så vi la oss och kollade på stjärnorna ett tag. Jag fick frågan "vilka är dina 5 största rädslor?", och det ända som kom upp då var "myror" "åska" och det där. Dock kom jag bara på 4. Men på bussresan hem, när vi befann oss i Stockholm med bara 1 timme kvar från att skiljas från varandra och allt vi varit med om och då tårarna kom så upptäckte jag den sista rädslan. Den största också. Att vara ensam. Ensamheten är jag rädd för, livrädd. 

Jag är rädd för att sitta på bussen ensam, gå genom stan ensam, sova ensam, vänta ensam. 

Jag vill alltid ha någon omkring mig. Jag vågar inte sitta ensam, mitt hjärta slår fortare och bröstet blir tyngre så fort jag är ensam, efter 10 minuter så startar något i mig. Vet inte om jag ska kalla det ångest, panik eller oro. Men något som jag inte vill upplev är det. 

Att känna mig utanför och ensam är det värsta jag vet. Ibland känner jag mig utanför med mina närmsta vänner också, då vet jag inte hur jag ska hantera det. Då blir jag bara tyst för att inte kroppen ska börja skaka och andningen ska försvinna helt. Det är inte deras fel direkt, jag tror det är mina tankar, eller jag vet inte. Det är så svårt att sätta ord på det jag känner och tänker. Jag tror det är därför jag har svårt att gå på fester eller träffar med folk jag inte känner, för jag är rädd att hamna utanför. När alla mina vänner har hittat någon det har något gemensamt med så står jag där, ensam och utanför. Men jag vågar då inte i min bubbla gå fram och skratta med, för då kanske paniken kommer igen, skakningarna och de snabba andetagen, och det kan jag inte visa för någon jag inte känner. 

 

Jag har nog alltid varit rädd för att bli ensam eller känna mig ensam. I skolan har jag alltid varit den som vän med alla, den i mitten. Jag har alltid någon vid min sida, ibland kan jag binda mig för mycket på en vän, skapar en nära relation och sen kan jag råka svika dem utan att jag vet om det. Det är inte meningen, för då blir jag rädd att binda mig igen. Ena sekunden vill jag ha en nära vänskap och andra sekunden låter jag det sakta rinna ut i sanden. Men jag vet inte hur jag hindrar det, har ingen aning. 

 

 

Jag är konstant med människor. Och jag brukar skoja om det mycket också. Endel säger att jag måste öva på att vara själv, och jag har försökt. Men då kommer den där hemska känslan igen, som utlöser sig fysiskt och går över styr. Jag vill inte uppleva det igen, aldrig vill jag det. 

 

Nu har jag varit själv i en och en halv dag efter att ha varit med folk konstant i 10 dagar, eller ja, hela sommaren egentligen. Den där känslan är i mig hela tiden. Jag vet inte hur man gör, hur man är ensam. 

Jag vågar inte ens sova, för jag vågar inte vakna ensam. 

 

 

Heeeeeeeeeej! Jag är tillbaka i Sverige! Landade i min säng i måndags natt och slocknade direkt. 

Är fortfarande i ett konstigt Taize lugn, går runt och bara är. 

 

Nu ska jag försöka förklara hur denna resa gick till och hur allt är där. Underbart är ett ord, ska försöka beskriva. 

 

 

Det började som sagt klockan 6.00 utanför Vaksala kyrka. Där sa vi hejdå till alla föräldrar och satte oss på bussen som vi delade med en annan underbar församling. Vi fick säterna längst bak vilket var super härligt och mysigt.

Resan gick jättebra, och det kändes inte som vi åkte så lång tid som det egentligen tog, 30 timmar. 

Natten var dock inte så härlig, speciellt inte när man sover 5 pers på varran på säterna längst bak i bussen. Fick inte mycket sömn, men lite med hjälp av mitt och Malins teamwork (hon höll i mina fötter ibland för att jag skulle kunna ha benen uppe tex), och vaknade med världens rygg och nack- ont. Men det vara bara att bita ihop den sista biten till Taize. Vägen när vi kommit in i Frankrike var så underbar och fin, blev tårögd.